osterbergs.blogg.se

Hej!

 

Nu tänker jag skriva om något som jag tror väldigt många har varit med om. Självförtroende.

Idag var jag hos skolsyster.. (eller vad det nu heter) där vi hade fått skriva ett papper,hur jag mår,vad jag gör,hur länge jag sover osv. Så skulle vi gå igenom mitt papper,allt vart helt okej/bra förutom mitt självförtroende. Där hade jag skrivit att jag hade dåligt självförtroende,inte nöjd med mig själv osv. 

 

Sen pratade jag med några kompisar om det,vilket jag absolut inte kommer ta upp överhuvetaget. 

Men när vi går igenom det där inser jag hur jag egentligen har det. Jag har familj,vänner pojkvän och ett bra liv annars. Men mitt självförtroende försvann någonstans där,mitt självförtroende ligger på botten nästan alla gånger och tar inte åt mig av snälla och fina kommentarer. För jag tycker inte dom stämmer på mig. Men jag ger gärna andra komplimanger. 

 

När vi pratade om det här och med andra /tex. kompisar så vänder jag alltid på det. Jag vill inte prata om hur mitt självförtroende är,eller hur jag ser på mig själv,eller hur dåligt jag egentligen kan må vissa gånger. För jag vill inte prata om det,det är jobbigt. Jag vill berätta,men inte när alla kollar på mig. Så därför vill jag att någon ska berätta,fast ur mitt perspektiv. 

 

Nu säger inte jag att ni ska hålla det inom er om vad ni tycker och känner, ni SKA prata med någon. Sen om det är ett syskon,kompis,kurator eller vad som helst. Det spelar ingen roll bara du inte håller dig inom dig. Lyssna och lär INTE hur jag gör. För jag gör fel,men jag vill inte heller att någon ska hjälpa mig åt mig själv,det fixar jag. 

 

Jag kände bara för att skriva av mig här,det är lättare att skriva ut sina känslor än att prata ut känslorna.